jonasfredrikronneke

fredan 7 september Nattens unga minuter befinner jag mig på soffan, liggandes mot den silkesröda kudden med tv på. Alex ligger sovandes i sitt rum och jag beger mig rörandes mot sängen! Ögonen kliar, kramp i benen från promenaden med grabbarna. Känslan man får då man lagt sig ner i sängen är som en varm famn hållandes om mig av en man älskar, en vam känsla inombords skapas långt in i kroppen till den minsta lilla blodcellen. Som ögonblicket då jag träffade henne. Det vackra silkes lena, blonda håret som man lutade huvudet mot, då hon höll om mig som hon aldrig gjort förr. Jag ville inte släppa henne utan känna den känslan som hon känner när hon såg mig för första gången. De du gör mot mig går inte att beskriva, du förblir ett mysterium...