jonasfredrikronneke

tisdagen 11 september basen skakar golvet från alex rum till vardagsrummet.. rumpan domnad i sackosäcken, och ljudet från tv som visar Family guy -something, something darkside. Tro det eller ej även de moln som täckte solen dök du nämligen upp, du började springa mot mig i slowmotion och ditt silkeslena hår högt upp i de blå. Vi omfamnar varandra, blickarna drogs mot oss, men ärligt så bryr jag mig inte. Att du håller om med din små armar och händer runt mig och lutar ditt huvud mot mitt bröst så närmast som möjlighet. Jag ler som solen, tankar fallandes ner mot marken av att universum är emot mig, strunt samma, enda själen i hela universum är med mig som bryr sig och hon håller just om mig. Vi går vidare mot mitt jobb hållandes våra händer och väntar under en balkong vid en trappa nära jobbet för att undvika de blickar kollegorna drar sig till, tankarna från ingenstans, "vänta, är det inte hon .... hmmm?", "vad gör jonas med henne!?", "hur känner han henne?"... liknande tankar kan säkert dykas upp. De enda jag bryr är den här tjejens känslor för mig.